25 december 2013

GOD JUL

Julsemester och vi är hemma i Sverige i hela två veckor. Många att träffa och mycket att göra. 
Lutfisk, sååå mycket godare än det ser ut. 

Mamma och Världens bästa lillebror. 

Yep, jag kan också producera selfies. Ny färg igen efter tredje gången gillt hos frisören. Blond, men inte lika kycklinggyllene. Pjuh. 

Har förresten köpt en riktig kamera som jag nu använder att ta alla bilder med. Skall bara komma på hur jag får on dem i bloggen så skall bildflödet bli ännu lite roligare. 


20 december 2013

PÅ VÄG

Sitter nu på flygplatsen på väg hem till kära Göteborg. Det skall bli underbart att komma hem och möta alla fina vänner och familj. Dock en varning, Jag har vart hos frisören igen med förhoppning om en snygg blond ljus färg, typ som henne här...

Vilken jag självklart visade för min frisör, Proffs-Paul. Han äger salongen och skall vara duktig så in i bänken. Så efter att ha studerat min bild noga satte han igång med blekningsmedel och pensel . Jag försjönk i tidning, visst litar jag blint på Proffs-Paul, han bara måste veta vad han gör om han är chef över alla andra frisörerna. 

När färgen, läs hyperstarka blekmedlet, sedan tvättats ur inser jag att jag kanske inte skulle litat så blint på Paul... 

JAG ÄR VITGULHÅRIG.  jag kommer nog inte tillbaka till Paul. Alla tittar. 
Ses hemma. 


15 december 2013

GUSTAV OCH SUSANNA

Sedan en vecka tillbaka har vi besök av Gustav och Susanna. Tyvärr är vädret i sämsta laget, idag med 13 grader och närapå konstant spöregn. De är dock tappra turister och har vart runt på det mesta ändå. Dock känns det tråkigt att utflykter som hiking och strandhäng inte är ett alternativ i spöregn och att de får lämna Hong Kong utan att få de upplevelserna med sig.


På en food court vid Happy Valley


Det finns inga gränser på julpyntandet vid vår entré. 

HEMBESÖK

Förra veckan smygstartade jag lite med hembesök hos en kvinna, R, från Indonesien. Hennes barn var en vecka gammal och hade fått vara kvar på sjukhuset i flera dagar efter förlossningen utan att hon förstod varför. Hon behövde hjälp med att få papperna från sjukhuset förklarade för sig samt hjälp med amning och svar på sina frågor. Jag hade ambitionen att ta bussen hem till henne, men det var krångligare än jag trott och med mitt usla lokal sinne slutade det ändå med taxi, som ju här i Hong Kong är ganska billigt.



Hon bodde på Kowloonsidan en bra bit in åt landet. Taxin släppte av mig på en sidogata och sen skulle jag hitta nummer 20. I vilken annan stad som helst hade jag känt mig lite osäker på en slummig gata en bra bit utanför centrum men här är det annorlunda. Husnumren stod inte direkt tydligt utsatta så jag behövde hjälp att hitta. Jag frågade några av männen på gatan, ingen kunde engelska men efter bara någon minut hade säkert 10 män samlats för att försöka hjälp mig och de fick tillslut tag på en som visste vart jag skulle gå. Underbart med hjälpsamma människor när man behöver dem som bäst. 




På 8:e våningen genom en trång trappuppgång hittade jag R:s gula dörr och hennes hem. Ett litet rum, på cirka fyra kvadratmeter utan fönster. Litet, litet men hemtrevligt med madrass på golvet, musikspelare, fläkt, kläder på galgar i taket och sin lilla baby i ett hav av filtar på sängen. Hon var så glad att jag kommit till henne och hade tusen frågor om allt och inget, precis som alla nyblivna mammor hemma i Sverige  har. Jag stannade nästan en timma och hjälpte till med allt jag kunde. För henne var jag Miss Hanna, och hon var så oerhört tacksam att jag ville komma till henne. 






09 december 2013

PATHFINDERS

Som jag tidigare nämnt var jag förra onsdagen på möte med en kvinna som jobbar för en intressant organisation, nämligen Pathfinders. De hjälper gravida kvinnor från andra länder som jobbat i Hong Kong som maids. Som följd av graviditeten blir de avskedade, förlorar sitt visum och sin rätt till sjukvård. Pathfinders hjälper dessa kvinnor med ansökan till ett nytt visum kläder till barnet, nödvändig sjukvård, i vissa fall boende och stöd. De har i nuläget en barnmorska som kommer en gång i månaden men har behov av så oerhört mycket mer. Så denna organisation skall jag alltså börja jobba för!

I dag var jag där på en workshop och provtagning för HIV och träffade en del av mammorna. Flera behövde hjälp med amning och en kvinna i 4-5:e månaden var där för första gången och hade gått hela graviditeten utan ett enda besök hos barnmorska eller läkare. Tyvärr har Pathfinders varken haft utrustning eller kunskap att göra de mest enkla kontroller själva utan kvinnorna har istället fått gå till offentliga sjukhusen här. Sjukvården i Hong Kong är bra och kostar inte mer än ca 80 SEK per besök. Men för dem är det mycket pengar. Kvinnorna blir även riktigt dåligt bemötta av sjukhuspersonalen som ser kvinnorna som prostituerade eller utnyttjande av systemet.

Här finns det så mycket att göra. Min roll blir mycket upp till mig själv. Vi har pratat om hembesök under och efter graviditeten, graviditetskontroller, utarbeta informationsblad om amning, barnskötsel, förlossning och graviditet som skall översättas på olika språk samt så småningom kanske också jobba med antikonception, alltså preventivmedel. Förmodligen skulle jag kunna jobba dag som natt, så mycket känns det som att det finns att göra.

Idag träffade jag två kvinnor som jobbar där som volunteerer, Michelle från Sverige och Duana från Australien. De är i min ålder och har varit involverade i organisationen sedan i april-maj i år. känns som att vi skulle kunna uträtta mycket bra där. Först efter jul kommer jag börja jobba mer aktivt med dem men redan imorgon skall jag på ett hembesök till en kvinna med amningssvårigheter. Det är bara att slänga sig in helt enkelt.
08 december 2013

THREE MONKEYS


Ny Japansk restaurang vi sneglat på många gånger men aldrig fått bord på, men idag gick det bra.

Som vanligt valde T den godaste drinken. Jag drack någon öldrink som smakade blaskigt avslaget öl blandat med äppeljuice och lime. Lite gott men inte mycket. 

Sallad med någon typ av cherry gel till. Ofattbart gott. 

Standard snörper-på-munnen-bilden, jag är som Chandler i Vänner, Jesus, kvinna bara le som vanligt liksom. 

Biffkött på spett som skulle rullas i äggula

Oxtunga. Man kan tro att det inte skall vara gott men väldigt mört och inte allt så tung-likt

Panerade crabcakes som var väldigt degmjuka och inte smakade så mycket. 

Sukiyaki, med biffkött nudlar, ägg och ris

Kimchee, en traditionell Koreansk rätt baserad på kinakål. 

Klart att vi också skulle ha sake. Fick det serverat med glaset fullt stående i en liten låds som också den var fylld upp till bredden. När man druckit ur glaset skulle man fylla på från den lilla trälådan. 

I WENT SHORT!!

Så under veckan som varit har jag vart hos frisören. Lyckades komma ihåg en sista minuten bild innan Frisör-Paul skulle sätta saxen i mitt hår. Som den impulsiva människa jag är hade jag inte bestämt mig när jag kom dit utan hörde vad han tyckte. Kanske kanske hade jag tröttnat på att torka håret i en halvtimma efter varje dusch eller att det tar en timma att locka när man nu orkar det en gång i månaden...
Långt och vått

Christina var där samtidigt, så trevligt att göra det till en grej att klippa sig ihop :) 

Meningslös bild egentligen men jag har börjat kolla på en ny serie, Orange is the new black. Handlar om kvinnor i ett kvinnofängelse. Bra faktiskt. (Ja jag vet att jag tar mycket kaviar men det är ju så gott. Igår åt jag det på kalla potatisar, Gud det är nästan godare än på ägg, eller hur mamma?) 

Härliga Bahar och jag på lunch date. Varje gång vi setts så har vi massa planer om vad vi skall göra men det slutar alltid på samma sätt. Vi sitter länge länge och äter lunch, sen går vi vidare och sätter oss på ett cafe för en kopp kaffe där vi sitter ännu längre. Vi får alltså aldrig gjort vad vi planerat, antagligen för att båda pladdrar för mycket

Så blev det! väldigt väldigt ovant eftersom jag nu haft långt så länge, men det ääär så skönt att slippa allt detta hår som är i vägen så ofta. 

Denna gång gick vi dock på konstutställning. 




Lite suddig tyvärr

Älskar dessa stånd ute på gatorna med frukt och grönt

Lite mindre förtjust i stånden med diverse konstiga köttbitar. Kan inte förstå hur man kan äta kött som hängt ute en hel dag utan att bli sjuk. 



 
Way out Asia © 2013.

Design by The Blog Boat