LANGKAWI

Så, en månad sedan senaste inlägg och ni därhemma tycker förmodligen att jag får skärpa till mig. Efterson inläggen som oftast kommer när jag har gjort någon resa eller upplevt något speciellt bra här i Hong Kong kan man lätt tro att det är det enda min vardag består i, resor, middagar och hiking men så är självklart inte verkligheten. Även här har man tråkiga långa vardagar där inget särskilt händer och vädret är kasst, men det är ju inte lika roligt att varken skriva om, läsa eller minnas.  Varjedagbilder som vad jag äter till frukost och vad jag har på mig efterfrågas men än så länge får vi hålla tillgodo med bilder från Langkawi när Sofie var här och hälsade på.

I hela två veckor tog hon ledigt för att komma och hälsa på mig i Hong Kong. Eftersom vi hade gott om tid spenderades första veckan i Langkawi, Malaysia.

Från HK till Langkawi

Sofie och jag var Au Pair i New York år 2004 samtidigt och var som Knoll och Tott under året där. Tråkigt nog bor hon i Stockholm så hemma har vi inte kunnat ses så ofta som vi hade velat. Att nu få umgås i hela två veckor kändes MYCKET lyxigt. 

På väg ombord på flyget till Langkawi 

Vår strand vid hotellet var i stort sätt helt öde men dock med väldigt höga vågor när tidvattnet kom in. Men vad gör det att man blir blöt när det är 33 grader och sol? Vi bodde på Tropical Resort Guesthouse vid Pantai (beach) Tengah. En lite mindre strand utan lyxhotell och massa turister. 

Pantai Tengah

Det tog oss ca tio minuter att gå bort till Pantai Cenang som är den större stranden där även restauranger och butiker fanns och man kan se en fantastisk solnedgång varje kväll 

Första kvällen tog vi med oss en filt, två öl och satte oss på stranden för att se solnedgången. Fint trots lite moln, och lite yoga på det!

Inte kan man motstå en Chi Cha på bastmattan vid stranden efter solnedgången. Och nej, det är inga konstigheter i, endast tobak och mintsmak.  

Så var vi på Dinner Cruise. Vädret var fantastiskt, maten god och vattnet härligt!

Spevialiten här är tydligen att släppa ut ett nät vid sidan av båten som man hänger i samtidigt som man seglar. Salt Water Bubble Bath! 

Middag med beach view 

Ja, det är som det ser ut. Vi sov en natt i vår lilla skithyrbil.

Efter att ha varit ute på middag kom vi tillbaka till rummet vid 00:30 och ser en 6 cm stor kackerlacka på golvet mitt i rummet. Kackerlackor är med största sannolikhet den värsta insekten på jorden. De är sjukt snabba, stora och har långa antenner som på ett perverst äckligt sätt scannar av vart det finns människofötter att klättra på. Sofie och jag hoppar gasellsnabbt upp på sängarna och försöker febrilt få ut den lilla jäveln med en kvast. Till vår förfäran visar det sig då att kackerlackor även kan klättra på väggarna. Han sätter av upp mot ena hörnet i taket medan Sofie och jag skriker vårt mest äcklade skrik och ställer oss i andra hörnet av rummet. Efter att ha lugnat ner oss i typ tio minuter tar jag kvasten och ställer mig på sängen för att försöka vifta ner monstret på golvet igen. Då visar det sig att kackerlacksjävlarna på Langkawi tydligen kan flyga. Jag står en meter från kackerlackan med kvasten i högsta hugg och ser i slowmotion hur han vänder på sin äckliga lilla kropp, spänner ut sina stora knastriga vingar och börjar flyga rakt emot mig. PANIIIIK!!! Jag kastar mig mot dörren, Sofie skriker, jag skriker, klockan är nu 1:30 på natten och vi har hela EN TIMMA av pulshöjande kackerlacksjagande bakom oss så ni förstår att här pratar vi avgrundsvrål från två som är nära döden. 

Efter en kvarts överläggande vågar vi oss in på rummet igen. Ingen kackerlacka finns att se. Nu återstår frågan flög den ut med oss eller finns den kvar i rummet? Inte kan vi gå och lägga oss utan att veta, den kommer mörda oss i sömnen. Alltså lyfte vi skräckslagna på varje kudde, möbel och klädesplagg, packar ur båda väskorna och viker om alla kläder, hela tiden super nervösa för att den skall ramla ur en sko eller ligga bland lakanen i sängen. Efter 40 minuter konstaterar vi att den inte är kvar i rummet, den måste flugit ut. Vi lugnar oss och lägger oss på sängarna som vi dragit ut mitt på golvet för att inte sattyget skulle kunna klättra över oss när vi somnat. När så äntligen pulsen börjar närma sig normal hastighet hör vi ett högt krafsande alldeles ovanför våra huvuden. Den fylliga hårda insektskroppen sitter helt plötsligt en halmeter från våra huvuden på sänggaveln!!! För andra gången denna kväll flyger vi ut genom dörren, ut på terassen och panikskriker i minst en minut.

Klockan är 03 och vi bestämmer oss för att gå ut och sova i bilen. Vi tar med varsin kudde och allt nödvändigt för att kunna åka på biltur dagen efter, inte en chans att vi går tillbaka in i rummet på morgonen. Ute på parkeringen möter vi en av hotellets personal (som vi senare skulle få veta var ägaren) som var uppe för att kolla på VM. Han tycker verkligen inte vi skall sova i bilen utan går med på att hjälpa oss döda djuret. Jag följer efter när han går in i rummet, jagar ut kackerlackan med giftspray och mosar den ute på terassen. Jag håller mig på ett säkert avstånd äcklad, men ivrigt påhejande, "kill it! kill it!" Han mosar den med kvasten. Så lätt var det. Eller...

Jag går lättad ut till bilen för att hämta Sofie. Hotellmannen försvinner in i någon av husen i närheten, och vi packar ihop alla våra saker från bilen och styr kosan tillbaka till rummet. Äntligen skall vi få lite lugn och ro! Jag hinner ta två steg in i rummet innan jag till min ve och fasa ser ÄNNU EN KACKERLACKA sitta stor och frodig på garderobsdörren! Vi vänder utan ett ljud i dörren. Skratta eller gråta? Ja, kl 04:10 på morgonen var jag alldeles för omtöcknad för något och då mitt i natten trodde jag aldrig jag skulle kunna skratta åt det. Men ja nu är det ganska kul faktiskt. Men jag måste säga att jag nog är kackerlackstraumatiserad för livet. Kanske tillochmed utvecklat en fobi, vem vet. 

För att kunna sova täckte vi bilen med filtar för att hindra ljusinsläpp. Hmm inte så smart med tanke på den bastuliknande temperaturen ute även på natten. Vi var helt genomvåta när vi tre timmar senare vaknar av att en i hotellpersonalen knackar på rutan "May I help you Miss?"

Vi blev uppgraderade till deras finaste rum och sov mycket gott resterande nätter. 

Pentai Cenang

Goda kemikalier hittade vi i godisbutiken på vägen hem! Choklad är för mesar eller hur Nina? ;)